Hör, det läcker!

Jan Jørgensen avlyssnar susen i rören och hittar läckorna under marken.

Jan Jørgensen drar fram med sin mätvagn längs gatan, stannar och lyfter på varje lock, för ner delar av utrustningen, ett långt spröt kopplat till hörlurarna, och lyssnar. Han behöver inte många sekunder för att bedöma om det läcker eller ej.

Läckagen i våra vattenledningar orsakar årligen förluster av rent fint dricksvatten upp till tjugo procent av produktionen. Både vatten och pengar slösas bort. För att hitta läckorna använder sig NSVA av flera metoder och arbetar med ständig teknisk utveckling. En vanlig sökmetod är att lägga örat mot röret och lyssna efter suset. Men det är inte så enkelt som det låter.

Ett upptränat öra

Varje dag kör Jan Jørgensen ut med sin skåpbil som är både transport och kontor. Gata upp och gata ner drar han sin vagn med avlyssningsinstrument som är kopplat till hans hörlurar. Vid varje brunn görs en mätning som han registrerar. Det kräver ett tränat öra för att höra suset som avslöjar läckan men så har Jan också jobbat med detta i 25 år för den danska firman Leif Koch som NSVA med jämna mellanrum anlitar för detta ändamål. I Danmark ligger man överlag långt framme med läcksökningsarbete med god statistik för att hålla nere läckorna.

– Först gör man en grovlokalisering, sedan gör man en beräkning med hjälp av rörens dimension, längd och material för att ringa in exakt område för läckage, säger Jan.

Idag är han i Åstorp där man misstänker en läcka någonstans inom ett område. Det går undan och tar inte många minuter innan ett tiotal lock lyfts av och på, rören avlyssnats och hela villagatans vattenledning är kontrollerad. Vi går till Jans skåpbil där han har sitt ”kontor” och avancerad apparatur som kan bearbeta uppgifterna han nyss fått fram med öra och portabla redskap. Jan drar fram ledningskartor och sätter på utrustningen och samtalar med Victor Pelin från NSVA om dagens fynd.

– Om det susar finns läckan på huvudledningarna, det vill säga NSVAs ansvar. Om det inte susar ligger felet troligen på fastighetsägarens servis, det vill säga från den punkt där man kopplar in sig på huvudledningen och in på den egna fastigheten. En betydande del av läckagen ligger ofta på fastighetsägarnas sida, säger Victor Pelin som är dricksvattenspecialist på NSVA.

Tidens tand gör sitt

Vattenledningarna har byggts pö om pö från sent 1800-tal och framåt allt medan samhället växt fram. Med åren måste man bygga till, skarva, laga, byta ut. Tidens tand orsakar rost, sprickor, förslitning och andra skador. Bara i NSVAs åtta ägarkommuner ligger sammanlagt tvåhundra mil rör. Det är ungefär lika långt som mellan Smygehuk och Treriksröset. Att det springer läck ibland är kanske inte så konstigt.

Smygläckorna är svårast

Stora och akuta läckor hittas och lagas ofta snabbt. Men det stora svinnet beror oftast på de mindre ”smygande” läckorna som ofta kan vara svåra att lokalisera. Genom att jämföra hur mycket vatten som produceras och hur mycket vatten som förbrukas kan man upptäcka en läcka ifall produktionen överstiger konsumtionen. Då börjar ett detektivarbete ifall läckan inte är uppenbar. Man söker läckor med olika metoder beroende på rörens material och hur de är placerade. Två vanliga metoder är avlyssning och flödesmätning. Avlyssning, att med hjälp av ljudet lokalisera läckan är det som Jan Jørgensen arbetar med. Det fungerar bäst på metallrör och mindre bra på plast. Flödesmätning innebär att man på en begränsad sträcka mäter flödet av vatten och jämför med andra ställen för att påvisa avvikelser.

Varför byter man inte bara ut alla gamla rör?

Rören ligger under markytan, inte sällan flera meter ner i jorden. Det går därför inte att byta ut alla gamla rör på en gång. Det är ett tidskrävande arbete som kostar mycket pengar som kräver genomtänkt planering. Planeringen gör NSVA i samråd med kommunerna varje år om vad som behöver åtgärdas med ledningarna.

Förebyggande arbete behövs

En viktig pusselbit är givetvis även läcksökningstekniken, inte minst att förbereda det nya ledningsnätet för framtidens tekniker. I somras arrangerade NSVA och DHI ett seminarium om läcksökningsmetoder. I höst har NSVA prövat en metod med fiberkabel som förs in i ledningen och läser av vibrationer med hjälp av laser.  Det kan bli en framtidsmetod för att lägga in permanent avläsning i nya vattenledningar.

– Vi behöver dels kunna hitta läckor på de ledningar som redan finns och vi behöver förebyggande metoder för att snabbt kunna lokalisera läckage i framtidens ledningar, säger Victor Pelin.

text & foto: Andrea Kollmann